Borås inte förskonat från den förödande vårdkrisen

2017-08-11

Foto: Sari Hevosaho

Varje sommar brukar Södra Älvsborgs sjukhus i Borås brottas med bemanningsproblem. Och så blev det även i år.

Att det saknas sjuksköterskor är det största problemet. Våren och sommaren har varit extremt svåra. De har fått jobba mer övertid, och det lär resultera i en höst med många sjukskrivningar. På akuten, på neonatal, på förlossningen och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) samt på BUP-akuten är det kris. Under sommaren är det alltid värre, men prognoserna inför hösten ser heller bra ut.

Enligt den senaste statistiken kring vårdköer klarar inte Södra Älvsborgs sjukhus i Borås att hålla vårdgarantin. När det gäller den första bedömningen hålls vårdgarantin bara nätt och jämnt. När det gäller utredning ligger sjukhuset ligger som sämst till, men även när det gäller behandling är vårdköerna långa,

På Barnpsykiatriska akutavdelningen har det varit kaos under sommaren. Ibland har trycket varit så stort att patienter som i själva verket borde lagts in har fått behandlas hemma eller i öppenvården. Ibland har man också tvingats ta hjälp av vuxenpsykiatrin. Ett antal personal har blivit sjukskrivna under våren och sommaren.
Vården befinner sig i ett läge där personalen är väldigt trött och sliten. Både patienter och personal far illa.

– Barnpsykiatrin klarar inte längre av att ta emot tunga patienter, och det finns ingen handlingsplan för hur vi ska bemöta patienterna, säger en anställd.
Många är sjukskrivna, och många också funderar på att byta jobb, eller söker redan andra jobb.

Den 3 september kommer det att demonstreras över hela landet för vården. Det kommer att vara viktiga protester, som ställer många viktiga krav, bl.a. på en hållbar arbetsmiljö, adekvat löneutveckling, mer tid för återhämtning, – att stängda vårdplatser öppnas. Att inga fler ska behöva dö p.g.a. platsbrist på sjukhus, att vård bedrivs med vetenskap och beprövad erfarenhet som grund istället för olika ekonomiska styrmodeller och att vård styrs utifrån patientens behov och av vårdens professioner. Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla att sluta upp i dessa demonstrationer, och påpekar samtidigt att dessa demonstrationer behöver gå vidare till en rörelse sammanhållen i solidaritet med t.ex. hamnarbetare, sopgubbar, byggarbetare och postanställda i en kamp för ett samhälle där samhällets funktioner ägs och styrs av arbetarna själva.


”Det är liksom okej att slita ut oss”

2017-03-14

IMG_3893

För några vecka sedan skrev sköterskorna på E71, canceravdelning på Borås sjukhus, ett öppet brev till chefer och politiker. Brevet förklarade den ohållbara situationen med brist på sjuksköterskor, med allt vad det leder till i form av söndersliten personal och patienter som lider i onödan. Offensiv träffar Carina. Tidogare var hon  sjuksköterska på E71, och nu på en av sjukhusets psykiatrisk vårdavdelningar. 

 

— På min avdelning var vi underbemannade redan tidigare. Nu har fyra sjuksköterskor sagt upp sig. Vi är så få kvar att vi inte kan få ett schema att rulla. Och hela psykiatriska kliniken har ju brist på sjuksköterskor, precis som på många andra ställen på Södra Älvborgs sjukhus. Ingenting görs för att komma tillrätta med det. Situationen på E71 verkar vara ännu sämre nu än på den tid jag jobbade där. Ledningen har samma attityd mot personalen. Vi sjuksköterskor är utbytbara, och det är liksom okej att slita ut oss. Det görs ingenting; man pratar om sjuksköterskebristen överallt och hela tiden, men man gör ingenting för att förändra det, säger hon med eftertryck. Och när man som anställd säger det att höja lönen, då har nog de ovanför oss gått i någon skola där de lärt sig att få säga ”det är inte lönen det beror på”. Vem du än pratar med i ledningen så kommer det som ett mantra, att det är inte lönen det beror på. Det är fascinerande. Man pratar om karriärmöjligheter m.m, men till sist är det lönen som spelar roll. Och höjs lönen, då kommer fler sjuksköterskor, och då blir arbetsmiljön bättre. Det hänger ju ihop. Belastningen skulle minska, och det skulle göra att man inte är helt slut när man kommer hem. När jag jobbade på E71 var det ett fruktansvärt tempo, det var omänskligt. Man får aldrig göra nånting utan att bli avbruten. 

 

— Sättet som scheman är upplagda på gör att heltidstjänster sträcker sig över dygnets alla timmar. Det gör att det blir svårt att få ihop det för tex ensamstående. Många orkar inte heltid. Och om man som nyutexaminerad inte orkar , då är det nåt som är galet!

 

Om vi pratar lite om motrörelsen? 


— Jag är facklig företrädare på psykiatriska kliniken. Det finns ju en lag där det står att arbetsgivaren ska se till att det går att arbeta och må bra samtidigt. Men det är väldigt långt borta. ”Det är viktigt att arbetsgivaren skapar förutsättningar för arbetstagaren att göra den uppmärksam på höga brister”, står det skrivet i deras direktiv. Men det är bara prat. Ett exempel på att de inte lyssnar på oss är att Västra Götalands-regionen vägrar ta in hyr-sjuksköterskor före sommaren, trots att vi larmat om att det behövs nu. Folk orkar inte jobba på sjukhuset i Borås. Under de två år jag jobbat på psykiatriska kliniken har tio sjuksköterskor valt att sluta.

 

När vi pratar om resurser till vården har Carina ha koll på vad som ligger bakom den nedmontering som pågått under en lång tid nu. Att regeringen med våra skattepengar räddade bankerna under finanskrisen, medan offentliga sektorn stod för notan, ser hon som den riktiga anledningen till vårdens kris, och passar samtidigt på att ironisera över rasisternas försök att skylla på invandrare allt från nedmonterad välfärd till våldtäkter.



 

Vad är lösningen?
 — Höj lönerna! Det gör att sjuksköterskor stannar, och lockar andra, avslutar hon. 


RS/Offensiv tycker att Carina gör många bra poänger. Vi säger:
·         Högre löner till sköterskorna!
·         Arbetarna ska ha makt över sina egna scheman! 
·         Fasta anställningar istället för inhyrd personal! 
·         Ett riksomfattande vårduppror, där personal, patienter och anhöriga tar strid!

 


Sköterskor i Borås slår larm

2017-03-04


På SÄS i Borås larmar sköterskorna på avdelning E71 – där majoriteten av vården är cancervård – om en brist på resurser, som är så allvarliga att viss del av vården måste bortprioriteras. Arbetsbelastningen är så hög att risken för en massiv personalflykt är överhängande. 



Larmet kommer i form av ett brev till sjukhusets styre samt politiker. Författare är undersköterskan Lina Pihläng, och alla hennes kollegor undertecknade. Upprinnelsen till brevet var att två av hennes kollegor till slut fick nog och sökte jobb på annat håll. 
– Det är inte okej att jobba under de här förhållandena, och jag är väldigt orolig för att det ska leda till att all den kompetens och erfarenhet som finns här ska försvinna när vi inte orkar med det längre, säger hon i en intervju med Borås Tidning (BT) den 1 mars.

 

Anledningen till att sköterskorna nu vänder sig direkt till politiker samt till sjukhusets ledning, är att deras närmaste chefer meddelat att de p.g.a. budgetramarna inte kan göra vad sköterskorna kräver. 

– Vi behöver det för att få en dräglig arbetsmiljö och se till att vi kan ge god och säker vård till våra svårt sjuka patienter, säger Lina Pihläng. 

 

Sköterskeyrket är just det: Ett yrke, inget kall. Trots detta är sköterskornas personliga uppoffringar för sina patienter ett stort skäl till att vården inte fullkomligt kollapsat. Det andra stora skälet till att det fortfarande finns en vårdapparat är den solidaritet sköterskorna känner mot varandra. De vet att om en av dem lämnar, eller ens har en sjukdag, så gör det arbetsbördan på kollegorna ännu tyngre. 

 

– Patientsäkerheten har inte utmanats så mycket som den borde ha gjort, men det är bara för att vi sliter ut oss och täcker upp för varandra, säger sjuksköterskan Tiina Lindqvist till BT.

 

Detta betyder, omsatt i verkligheten, övertid så gott som var dag. Det betyder att inte lyssna på sin kropp och stanna hemma vid sjukdom — ett kalkylerat risktagande, med danske på kollegor och infektionskänsliga patienter.  

 

Sjuksköterskan Anders Malmgren vittnar om samma sak: 

– Man har sträckt sig och sträckt sig så långt det går, men nu ser man på folk att måttet är rågat. Man orkar inte längre, säger han till BT. 

 

Arbetsbelastningen har under en lång tid varit hård, men sköterskorna på onkologen i Borås vittnar om att situationen förvärrats åtskilligt det senaste året. Tidigare var det perioder med överbeläggningar, och nu är det i princip regel att det saknas två eller fler vårdplatser. Personalen försöker lösa detta genom att placera patienter i små ru, som saknar både fönster och toalett. 

 

– Och de patienter som är inne behöver alla mycket vård och tillsyn. Det är stentufft nu, så fort du klarar dig hemma så skrivs du ut, berättar han vidare.

 

På avdelningen behandlas såväl akuta fall som de som befinner sig i livets slutskede. Att göra avkall på de viktigaste medicinska åtgärderna finns inte på kartan. Saker som sköterskorna inte ges möjlighet att prioritera är dela ut mellanmål och dryck till patienter som behöver näring för sin cellgiftsbehandling eller att inte hinna lägga om sår, vända patienter eller kontrollera parametrar så ofta som man borde. 

 

Sköterskorna beklagar att de bara har tid att ”släcka bränder” och inte har möjlighet att ligga steget före i behandlingarna, så som krävs för en fullgod vård.

– Bara en sådan sak som att ha tid att samtala med patienter som inte har lång tid kvar att leva. Det är vissa saker man har rätt till i de situationerna som vi inte kan uppfylla i dag, säger Lina Pihläng. 

– Ingen ska behöva vara törstig eller ligga i en blöja och vänta på att någon ska få tid att byta den. Patienterna har rätt till en värdig vård, men så blir det inte alltid i nuläget, avslutar sjuksköterskan Anna Augustsson i BT. Att skriva ett brev till chefer och politiker kan betraktas som en form av missnöjesyttring. Att uppmärksamma politiker på hur dålig situationen är skulle ha effekt om det rörde sig om ovetande från deras sida. Men eftersom det handlar om medvetna beslut, så måste kampmetoder tas bruk. 

 

Kamp och protester lönar sig. I Dorotea gav en lång ockupation av sjukstugan seger till personal och patienter. Alldeles nyligen tvingades S, MP och V i Norrbotten att backa efter stora protester, och sade nej till nedläggning av IVA och narkos i Kalix och Kiruna. 

Rättvisepartiet Socialisterna menar ett det behövs ett landsomfattande vårduppror. Vi säger nej till direktörslöner och villkor som skiljer sig från vårdpersonalens. RS kräver också att det finns en demokratisk kontroll på arbetsplatser. Pamparnas höga löner och politikernas avfjärmade tillvaro innebär att arbetarna inom alla sektorer, inte bara vården, måste lita till sin egen styrka för att få till stånd en förändring. Pengarna till upprustning av vården finns – hos rika, banker och storföretag, och det är därifrån de måste tas. Vi för fram parollen att det behövs ett nytt arbetarparti, som konsekvent jobbar för rättvisa, jämlikhet och socialism. 


Läkare i Borås säger upp sig i protest

2015-07-09

IMG_0257

På Borås offentliga vårdcentraler säger 4,5 barnläkare upp sig. Anledningarna är ohållbar arbetssituation och att de bakbinds i sin strävan att vårda patienter. 

Politiker beslöt 2011 att en sammanslagning av fem öppenvårdsmottagningar för barn och unga, samt Barn- och ungdomsmottagningen på Borås sjukhus, skulle ersättas  av en enda mottagning. Skenes, Ulricehamns, Alingsås och Lerums Barn- och ungdomsmottagningar skulle slås ihop med den i Borås. År 2012 verkställdes beslutet av Socialdemokraterna i Södra hälso- och sjukvårdsnämnden.

Redan då varnade vårdarbetare (t.ex. läkare Ruben Brunegård) för konsekvenser. Christina Brandt (M)  är ordförande i Södra hälso- och sjukvårdsnämnden. Men hon har inte en aning om vad som pågår i personalens arbetsmiljö.

-Jag har inte hört något om detta tidigare, säger hon.

Den politiska ledningen borde nog ha lyssnat på personalen. Det blev så som de varnade för, och nu känner de alltså att de inte orkar jobba kvar. När Västra Götalandsregionen nu anlitar 4,5 hyrläkare istället för de 4,5 som inte orkar jobba kvar, blir det till ett pris som skulle ha räckt till 18 st. fast anställda läkare. Här kan man prata om slöseri med allas våra pengar. Om det politiska etablissemanget fortsätter med sitt vanliga sätt att hantera situationer av denna typ, väntas ytterligare besparingar och nedskärningar.

Dessutom kommer det att kosta i vårdkvalitet. Att få träffa en och samma läkare vid återkommande besök är viktigt för alla kategorier av patienter. För barn och ungdomar går det inte nog att understryka nödvändigheten av detta. Här är även centraliseringen av barn- och ungdomsvården ett stort problem.

-Vi vill vara nära för att kunna se hela barnet och vi tror att det arbetssättet gagnar barnen bäst, säger Peter Ahlgren, primärvårdschef i Gbg. I behandlingen av barn och ungdomar är det ännu viktigare än annars att arbeta upp en kontinuitet, att lära känna barnet och förstå omgivningen det lever i. Detta blir svårare när lokala läkarstationer av besparingsskäl stängs ner eller slås ihop. När behandlingen dessutom sker av olika stafettläkare blir saken ännu värre.

Hanne Jensen är s-ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Hon sitter nu och försvarar den politik som de traditionellt borgerliga politikerna drev igenom för fyra år sedan.

– Nya saker tar tid, svarar hon när hon får frågan om varför hon försvarar detta system; ett system som fått digra konsekvenser för alla vanliga människor som på något sätt berörs. Dessa vanliga människor – vårdarbetare, patienter och anhöriga –  kan slå in på den väg som inletts genom att läkarna kollektivt sagt upp sig själva. Denna protestaktion behöver utvidgas till en sammanhängande kamp som involverar även övrig vårdpersonal, anhöriga och de patienter som har åldern inne och orkar. Eftersom krisen på Viskans barn- och ungdomsmedicinska mottagning är gemensam med den generella vårdkris som råder i Sverige kan väldigt många grupper tjäna på att gå samman och kämpa för att de resurser som finns hos banker och storföretag används till folkets gemensamma bästa – en upprustad vårdapparat. Den förra Alliansregeringen gav stora skattesänkningar till rika och storföretag. Det är pengar som har tagits från vår välfärd. Att ta tillbaka dessa miljarder skulle vara ett steg i en omställning mot ett rättvist samhälle.


Vårdcentral i fokus under Sommartorsdag

2015-07-09

IMG_3020

Sommartorsdagen 2 juli var RS Borås som vanligt ett rött inslag på Stora Torget. Under flera timmar, som slutade med en spelning av Hasse Andersson, sålde fyra medlemmar tidningen Offensiv och hade diskussioner med intresserade torgbesökare. Framförallt ville de flesta prata om de senaste händelserna på vårdcentralen Viskan, där i princip hela läkarstaben sagt upp sig själva i en protestaktion. Eftersom läkare tvingas arbeta efter LEAN/New Public Management upplever de att de inte kan ge adekvat vård, samt själva belastas tungt med administrativt pappersarbete.


Och apropå det…

2015-02-03

”Tänk dig att ditt liv hänger på att du får en ny njure och att du ser någon gå förbi dig i kön genom att betala ur egen ficka. Sådana berättelser kopplar vi till u-länder och USA, men inte till Sverige. Men när det gäller din psykiska hälsa så är det egentligen exakt så det är här. De rika har alltid kunnat betala för att träffa en psykolog medan de fattiga snällt får vänta i landstingskön. Till skillnad från annan vård är psykologbehandling inte subventionerad. Resurserna är för knappa inom den offentliga vården och därför skapas en marknad för dem som kan betala.” Rota Hakimnia i ETC.

i ETC.

Läs mer här:
http://www.etc.se/ledare/psykisk-halsa-en-klassfraga


Nedskärningar skördar liv

2015-01-30

IMG_1847-0
De konstanta nedskärningarna inom psykiatrin leder till en snabbt förvärrad situation för såväl anställda som brukare.

Sjukvården i Borås fyller inte de behov som finns. På ett flertal grenar av verksamheten leder otillräckliga resurser till att anställda, patienter och anhöriga råkar ut för saker som inte skulle behöva hända.

 

Att Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås drabbas av överbeläggningar och inställda operationer är inget nytt. För det första finns det en ständig brist på sjuksköterskor – både på medicinavdelningarna, på kirurgin och inom psykiatriverksamheten. Detta ställer till problem året runt för personalen och för patienterna. Och varje jul/nyår samt sommar blir denna brist ännu större.

 

Detta drabbar förstås både personalen och patienterna. Många sköterskor drabbas av fysiska och psykiska stressjukdomar. De tvingas jobba övertid, och de känner starka olustkänslor av att inte kunna finnas till så mycket som de skulle vilja för patienterna. De får för lite sömn, toalettpauser hinns inte med. Även kost och motion blir underprioriterade områden samtidigt som stressen ökar – vilket i sin tur ökar risken för att de drabbas av sjukdomar, som skulle behöva ytterligare fler vårdplatser och ännu mer pengar.

 

Att patienter som utsätts för onödigt lidande, vårdskador och i vissa fall till och med dör som en följd av resursbristen borde vara oacceptabelt.  Det är något som återkommer varje jul/nyår och varje sommar. Det är alltså inget oväntat problem. Men eftersom inga pengar skjuts till, är detta någonting som regionledningen kallt räknar med.

 

En annan följd är överbeläggningar:

– Våra 254 vårdplatser för de kroppsligt sjuka skulle behöva vara 290, säger Lars Rex, chefsläkare.

På de psykiatriska avdelningarna är läget ännu värre. Tvåbäddsrum har blivit fyrbäddsrum. Och inte genom att bygga ut tvåplatsrummen – utan genom att helt enkelt köra in två extra sängar i ett tvåbäddsrum och måla extra siffror på väggarna.

  • Människor som befinner sig i en krissituation ska verkligen inte behöva dela rum med ens en enda annan person. Den behöver lugn och ro för sitt tillfrisknande, säger en mentalskötare på en av de låsta avdelningarna till Offensiv.

I takt med att personalbristen ökat har även bältesläggningarna kommit tillbaka. Den var bannlyst ett tag, men i takt med att resurserna minskat  har den blivit vanlig.

 

På Island är bältesläggning förbjudet. Istället finns ett s.k. insatsteam. Ett insatsteam bestående av en grupp på fyra sköterskor med specialistkompetens inom krishantering, som dessutom är fysiskt starka, vilket innebär att de kan hålla en våldsam eller självskadande person utan att bruka våld.  Insatsteamet ska kunna vara på plats på 30 sekunder och prata patienten till sans och hålla fast denne i de 3-30 minuter som ett krisläge brukar ta. Att brotta ner en psykiskt skör, skrikande och protesterande patient på golvet, spänna fast henom med bälten över hela kroppen, på en brits i ett stort, kalt rum är djupt traumatiserande, och är inte något som för läkningsprocessen åt rätt håll. Även för de vårdarbetare som spänner fast den maktlösa och förtvivlade patienten blir upplevelsen ett trauma.

– Det är ingen uppgift för oss vanliga skötare. Jag trodde att det skulle kännas mindre obehagligt efter första gången, men varje patient är en ny människa. Det är obeskrivligt hemskt, säger en mentalskötare som Offensiv talat med.

 

Patienter skrivs ut för tidigt, vilket – i bästa fall – leder till att de tvingas tillbaka efter kort tid. I sämsta fall leder det till att de avlider redan i hemmet – eller innan de ens kommer dit. Detta gäller såväl patienter från somatiska som psykiatriska avdelningar.

En ung kvinna som tvångsvårdats inneliggande på psykiatrisk avdelning – men lyckats rymma – befann sig i bara strumplästen ute i decemberslasket, lutandes över räcket till en av broarna över Riksväg 40 i Borås, inte långt från sjukhuset. Hon hindrades från att hoppa av en förbipasserande person, som tog tag i henne, höll fast henne och pratade med henne tills polis kunde tillkallas av ytterligare en förbipasserande.

– Ja, detta var ju inte direkt den första i år, om man säger så. Men det var ju tur att idag var en sån dag vi hann fram innan hon hoppade. Annars får vi skrapa upp dem från asfalten, säger en av poliserna till Offensiv.

 

-Det är ju själva fan att de inte kan hålla koll på sina patienter däruppe, fortsätter han och nickar bort mot Brämhultsvägen, där Barn- och Ungdomspsykiatrin ligger.

 

Polisens syn på saken lämnar en del i övrigt att önska. Istället för att skuldbelägga personalen, menar Rättvisepartiet Socialisterna att felet ligger högre upp. Vi tycker att en på allvar bör ställa sig frågan om varför folk med självskadande beteende lyckas ta sig ut. Hade läkaren tid att sätta sig in i fallet, när flickan blev inskriven? Hade hen fått tid att sätta sig in i flickans situation – eller hade hen p.g.a. alltför stor arbetsbelastning tvingats hasta igenom fallet? Hade hen av stress missat viktiga tecken på hur dåligt flickan mådde? Och hur såg det ut bland personalen som fick ta hand om flickan när hon blivit inskriven? Fanns tillräckligt med personal för att kunna ge extravak till alla som behövde – eller var de underbemannade, precis som på resten av sjukhuset? Har det funnits tillräckligt med ekonomiska resurser i samhället för att utbilda studenter i frågan? Har det funnits nog med ekonomiska resurser för att anställa folk med rätt utbildning? Har personalen fått vara fastanställd på en och samma avdelning tillräckligt lång tid för att lära känna avdelningens rutiner och dess eventuella brister?

När en person bedöms vara en risk för sig själv ska hen ha extravak – det betyder tillsyn dygnet runt, att hela tiden ha en personal på högst två meters avstånd, vare sig patienten sover eller gör toalettbesök. Varför den just den här flickan inte satts på extravak kan ingen veta utom de ansvariga själva, och de har tystnadsplikt gällande alla sina patienter.

– Av hänsyn till sekretesskäl och den personliga integriteten uttalar vi oss inte i enskilda fall, förklaras från sjukhusledningens sida.

Men oavsett vad som orsakade just den här rymningen – undermålig bedömning p.g.a. att inskrivningen sköttes av en en stressad stafettläkare – eller bristande   uppsyn p.g.a. underbemanning på avdelningen – så handlar det till syvende og sidst om brist på ekonomiska resurser. En brist som gör att polisen får ”skrapa upp resterna” av människor från den motorväg som går rakt igenom Borås.

 

Så varför är det såhär dåligt, när det bevisligen finns pengar i Sverige – trots att nedskärningspolitikerna hävdar motsatsen. Faktum är att det aldrig funnits så mycket pengar som nu i Sverige.  Storbolag, banker och superrika badar i pengar. De fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – gör en vinst på nära 275 miljoner kronor per dag. På ett år blir det mer än 100 miljarder kronor, vilket motsvarar över  11 000 kronor per invånare i hela Sverige.

Tillsammans gör storbankerna i år en sammanlagd vinst på över 100 miljarder kronor – mer än 11000 kronor per invånare i Sverige! Problemet är att dessa pengar inte gör någon som helst nytta för vanligt folk när de ligger hos bankerna. För ett rättvist samhälle krävs en satsning på det som gynnar oss alla – inte bara de redan rika.

Rättvisepartiet Socialisterna menar att strid för en human vårdapparat måste tas av de som lever med den dagligen. Vårdarbetare bör genom facklig organisering resa krav och ta till stridsåtgärder för att förbättra sin arbetssituation. Om inte fackföreningsledarna kämpar är det upp till gräsrötterna att aktivera sig själva. Om arbetssituationen förbättrades för de anställda, om pengar sköts till ovanifrån, så skulle vården för patienter ha möjlighet att bli bättre. Även de patienter som är starka nog att aktivera sig borde erbjudas möjlighet att organisera sig i patientfack, tillsammans med närstående. På så vis skulle kamp kunna utgå från två punkter, som gör gemensam sak för gemensamt intresse – det som brukar kallas solidaritet. ■