Vilken sorts blå regering?

2018-09-30

images_cms-image-000006788

Vilken regering som än bildas kommer både riksdagen och regeringen att ta steg högerut. Detta måste besvaras av upptrappad kamp mot högerpolitiken från vänstern och arbetarklassen.

Högermarschen startade direkt genom att riksdagens talman nu är moderaten Andreas Norlén. Dagen efter (tisdag den 25 september) röstades Stefan Löfven bort som statsminister.
Valet av talman kan vara det sista gemensamma draget från Alliansen som alltså lyckades få igenom en talman genom att praxis frångicks (att talmansposten går till riksdagens största parti). Både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har som projekt att från var sitt håll försöka riva isär Alliansen.

Läs hela inlägget här »


Den röda tråden genom 1:a maj

2018-05-03

DenRödaTråden

Sedan 1890 har 1 maj varit arbetarnas kampdag. Det var den internationella socialistiska organisationen (Andra internationalen) som vid sitt grundande 1889 beslöt att gemensamma demonstrationer för 8-timmars arbetsdag skulle hållas på 1 maj året därpå. Några år senare (1893) uttalade den Andra internationalen att 1 maj-demonstrationerna skulle utgöra en självklar del i kampen för att välta klassamhället över ända och skapa en värld i fred. Läs hela inlägget här »


Hemlöshet slår hårdast mot kvinnor

2017-02-05

Undersökningen om hemlösheten i Borås under fjolåret är klar och situationen för stadens hemlösa försämrats de senaste två åren. Det här är ett resultat av bostadsmarknaden, nedskärningar och arbetslöshet. Samtidigt med detta kommer rapporter från hjälporganisationer om hur kvinnor rtvingas sex för att ha någonstans att bo. 

– Staden har inte riktigt koll på hur stort problemet med hemlöshet är, säger revisionschefen för Borås stad Ola Sabel, till SVT Väst den 2 februari.

– Det är många involverade, både nämnder och bolag. Den ena handen vet inte vad den andra gör, fortsätter han i intervjun.

Den årliga kartläggningen av hemlösheten i Borås utförs av Sociala omsorgsnämnden. Under fjolårets mätvecka kom man fram till att drygt 300 personer är hemlösa, men revisionen kommer fram till att dessa siffror inte stämmer – det verkliga antalet är betydligt större.

– Vi har gjort omfattade intervjuer och bedömer att det finns ett mörkertal. Det behövs en fördjupad kartläggning av detta, säger Ola Sabel till SVT.

Det är mindre svårt att beviljas hjälp till bostad för personer som har problem med missbruk av alkohol och narkotika. För de som är hemlösa pga skulder eller psykisk ohälsa tillhandahålls inte samma stöd.

SVT har också pratat med Marie Fritzon, diakon i Svenska kyrkan i Borås. Hon betrakta dessa problem på nära avstånd. På det senaste har hon mött kvinnor som säljer sina kroppar för att få tak över huvudet.

– Det handlar inte om att de får pengar. Utan de krävs på sexuella tjänster för att få ett boende, säger Marie Fritzon till SVT.

Som underlag till rapporten har bl.a. Svenska Kyrkan intervjuats. De beskriver också en ny grupp människor som behöver hjälp med bostad. Denna är unga, drogfria personer, som blivit missbrukare av spel eller shopping, och av denna anledning inte förmår betala sin hyra. Det senaste året har Svenska kyrkan i Borås betalat ut en halv miljon kronor till personer i behov av akuthjälp.

I vad består då denna akuthjälp, som kyrkan får rycka in med? Till SVT säger Marie Fritzon:

– Det kan vara att betala hyran för att undvika en vräkning eller att hjälpa till med att betala en elräkning.

Att kyrkan tvingas rycka in i flera fall tycker hon är ett bevis på att kommunens hjälp varit otillräcklig. Att detta nu tas upp till granskning av revisorerna är något som hon ser mycket positivt på.

– Vi vill trycka på så att kommunen ska bli bättre på att hjälpa till i tid. Många söker sig till oss och vi har tyvärr begränsade resurser, menar hon i intervjun med SVT.
– Tjänstemännen jobbar just nu för att samla in information för att kunna ge oss i nämnden en kartläggning av hur det ser ut med hemlösheten, säger Mats Tolfsson (S) till SVT. Detta samtidigt som hemlösheten har ökat, alltså.

Han menar att den just nu mest angelägna bostadsfrågan. De sociala kontrakten (ungefär att socialtjänsten står som hyresvärd) har sedan 2014 halverats, skriver SVT. Att de sociala kontrakten halverats beror på en mängd faktorer. Förutom att kommunerna givits mindre pengar till socialt arbete, så byggs helt enkelt inte de bostäder som skulle behövas. Istället för billiga hyresrätter byggs dyra bostadsrätter, som egentligen väldigt få har möjlighet att bo i. Idén om marknadshyror är ett annat exempel på saker som bidrar till att bostad inte är en självklar rätt.

Jakten på vinster på bostadsmarknaden i kombination med kommunfullmäktigepartiernas svek mot arbetare och fattiga leder alltså till att ett av kvinnoförtryckets allra råaste uttryck — prostitution.

Fackföreningar, hyresgästföreningen m fl krafter borde kämpa tillsammans för att krossa de strukturer som gör att män köper kvinnors kroppar, samt även konkret stödja jourerna samt hemlösa med pengar eller tak över huvudet Detta är den råaste formen av objektifiering av kvinnors kroppar.

Ett starkt allmännyttigt bostadsbolag är helt avgörande för att kunna säkerställa att även utsatta grupper har tillgång till ett tryggt boende.

Det kommunala AB Bostäder sålde i fjol en del av sitt bestånd till Viktoria Park, som genast införde hyresregler som innebär att människor utan regelbunden inkomst inte får hyra. Kommunfullmäktiges agerande är förkastligt, oansvarigt och även alltså direkt kvinnofientliga.

Rättvisepartiet Socialisterna Borås rapporterade redan 2014 om hur den årliga mätningen av hemlösheten i staden visade att antalet hemlösa i Borås stiger och lyfter krav på att kommunen återtar de utsålda hyresrätterna i egen regi och ser till att nya billiga hyresrätter byggs. Vi kräver att resurser läggs på kuratorstöd, psykologhjälp och en bostad till de drabbade kvinnorna. De ska inte behöva gå till kyrkan för att få den hjälp som skall garanteras av det offentliga.

 


Blodshämnd – inte giltigt skäl för asyl?

2015-02-18

IMG_1893

En familj som kommit från Albanien till Borås för att söka skydd från blodshämnd beviljas inte asyl.

Blodshämnd handlar om att släktingar till en dräpt person ska hämnas genom att dräpa gärningsmannen och dennes släkt eller delar därav. Blodshämnd är ett primitivt sätt att utöva rätt, och har förekommit hos nästan alla folkslag, över hela världen, någon period under historiens lopp – och förekommer än idag. Albanien är ett av de lander där denna primitiva form av rättsskipande förekommer.

År 2012 flydde familjen till Borås från ett liv i fruktan i Albanien. Det var hot om blodshämnd som drev dem från hus och hem, till att komma ända hit.

Hämnden har dock följt med familjen till Sverige. På nyårsafton 2012 blev den 12-årige pojken i familjen skjuten och knivhuggen. Mamman har drabbats av en obotlig cancer, som sitter på tre ställen i överkroppen. Hon behandlas med cellgifter och strålning – något som hon inte skulle ha möjlighet att få i Albanien. Dels av ekonomiska skäl – vård och medicin är dyrt – dels av det faktum att hon skulle riskera att bli överfallen och mördad så fort hon visade sig. Men mest av allt oroar hon sig för barnen.

– Jag begår hellre självmord här än att mina barn skickas tillbaka till Albanien. Hellre det än att utsätta barnen för faran att åka dit, säger mamman.

Men nu ska alltså familjen utvisas.

– Blodshämnd är ett komplext problem, säger Migrationsverkets presstjänst till Borås Tidning. Som skyddssökande för blodshämnd har en ännu mindre chans att få stanna i Sverige jämfört med folk som flyr från exempelvis krig, politisk förföljelse eller tortyr. Rättvisepartiet Socialisterna ser med stort ogillande på att människor utvisas till en säker död och lidande oavsett om det gäller krig, svält, tortyr, förföljelse av etniska, religiösa, politiska eller sexuella minoriteter. Sverige är ett rikt land. 275 miljoner kronor per dag gör storbankerna i vinst. Så varför pratar politikerna om tomma lador? Varför finns det inte pengar till att låta den albanska boråsfamiljen stanna?


Nedskärningar skördar liv

2015-01-30

IMG_1847-0
De konstanta nedskärningarna inom psykiatrin leder till en snabbt förvärrad situation för såväl anställda som brukare.

Sjukvården i Borås fyller inte de behov som finns. På ett flertal grenar av verksamheten leder otillräckliga resurser till att anställda, patienter och anhöriga råkar ut för saker som inte skulle behöva hända.

 

Att Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås drabbas av överbeläggningar och inställda operationer är inget nytt. För det första finns det en ständig brist på sjuksköterskor – både på medicinavdelningarna, på kirurgin och inom psykiatriverksamheten. Detta ställer till problem året runt för personalen och för patienterna. Och varje jul/nyår samt sommar blir denna brist ännu större.

 

Detta drabbar förstås både personalen och patienterna. Många sköterskor drabbas av fysiska och psykiska stressjukdomar. De tvingas jobba övertid, och de känner starka olustkänslor av att inte kunna finnas till så mycket som de skulle vilja för patienterna. De får för lite sömn, toalettpauser hinns inte med. Även kost och motion blir underprioriterade områden samtidigt som stressen ökar – vilket i sin tur ökar risken för att de drabbas av sjukdomar, som skulle behöva ytterligare fler vårdplatser och ännu mer pengar.

 

Att patienter som utsätts för onödigt lidande, vårdskador och i vissa fall till och med dör som en följd av resursbristen borde vara oacceptabelt.  Det är något som återkommer varje jul/nyår och varje sommar. Det är alltså inget oväntat problem. Men eftersom inga pengar skjuts till, är detta någonting som regionledningen kallt räknar med.

 

En annan följd är överbeläggningar:

– Våra 254 vårdplatser för de kroppsligt sjuka skulle behöva vara 290, säger Lars Rex, chefsläkare.

På de psykiatriska avdelningarna är läget ännu värre. Tvåbäddsrum har blivit fyrbäddsrum. Och inte genom att bygga ut tvåplatsrummen – utan genom att helt enkelt köra in två extra sängar i ett tvåbäddsrum och måla extra siffror på väggarna.

  • Människor som befinner sig i en krissituation ska verkligen inte behöva dela rum med ens en enda annan person. Den behöver lugn och ro för sitt tillfrisknande, säger en mentalskötare på en av de låsta avdelningarna till Offensiv.

I takt med att personalbristen ökat har även bältesläggningarna kommit tillbaka. Den var bannlyst ett tag, men i takt med att resurserna minskat  har den blivit vanlig.

 

På Island är bältesläggning förbjudet. Istället finns ett s.k. insatsteam. Ett insatsteam bestående av en grupp på fyra sköterskor med specialistkompetens inom krishantering, som dessutom är fysiskt starka, vilket innebär att de kan hålla en våldsam eller självskadande person utan att bruka våld.  Insatsteamet ska kunna vara på plats på 30 sekunder och prata patienten till sans och hålla fast denne i de 3-30 minuter som ett krisläge brukar ta. Att brotta ner en psykiskt skör, skrikande och protesterande patient på golvet, spänna fast henom med bälten över hela kroppen, på en brits i ett stort, kalt rum är djupt traumatiserande, och är inte något som för läkningsprocessen åt rätt håll. Även för de vårdarbetare som spänner fast den maktlösa och förtvivlade patienten blir upplevelsen ett trauma.

– Det är ingen uppgift för oss vanliga skötare. Jag trodde att det skulle kännas mindre obehagligt efter första gången, men varje patient är en ny människa. Det är obeskrivligt hemskt, säger en mentalskötare som Offensiv talat med.

 

Patienter skrivs ut för tidigt, vilket – i bästa fall – leder till att de tvingas tillbaka efter kort tid. I sämsta fall leder det till att de avlider redan i hemmet – eller innan de ens kommer dit. Detta gäller såväl patienter från somatiska som psykiatriska avdelningar.

En ung kvinna som tvångsvårdats inneliggande på psykiatrisk avdelning – men lyckats rymma – befann sig i bara strumplästen ute i decemberslasket, lutandes över räcket till en av broarna över Riksväg 40 i Borås, inte långt från sjukhuset. Hon hindrades från att hoppa av en förbipasserande person, som tog tag i henne, höll fast henne och pratade med henne tills polis kunde tillkallas av ytterligare en förbipasserande.

– Ja, detta var ju inte direkt den första i år, om man säger så. Men det var ju tur att idag var en sån dag vi hann fram innan hon hoppade. Annars får vi skrapa upp dem från asfalten, säger en av poliserna till Offensiv.

 

-Det är ju själva fan att de inte kan hålla koll på sina patienter däruppe, fortsätter han och nickar bort mot Brämhultsvägen, där Barn- och Ungdomspsykiatrin ligger.

 

Polisens syn på saken lämnar en del i övrigt att önska. Istället för att skuldbelägga personalen, menar Rättvisepartiet Socialisterna att felet ligger högre upp. Vi tycker att en på allvar bör ställa sig frågan om varför folk med självskadande beteende lyckas ta sig ut. Hade läkaren tid att sätta sig in i fallet, när flickan blev inskriven? Hade hen fått tid att sätta sig in i flickans situation – eller hade hen p.g.a. alltför stor arbetsbelastning tvingats hasta igenom fallet? Hade hen av stress missat viktiga tecken på hur dåligt flickan mådde? Och hur såg det ut bland personalen som fick ta hand om flickan när hon blivit inskriven? Fanns tillräckligt med personal för att kunna ge extravak till alla som behövde – eller var de underbemannade, precis som på resten av sjukhuset? Har det funnits tillräckligt med ekonomiska resurser i samhället för att utbilda studenter i frågan? Har det funnits nog med ekonomiska resurser för att anställa folk med rätt utbildning? Har personalen fått vara fastanställd på en och samma avdelning tillräckligt lång tid för att lära känna avdelningens rutiner och dess eventuella brister?

När en person bedöms vara en risk för sig själv ska hen ha extravak – det betyder tillsyn dygnet runt, att hela tiden ha en personal på högst två meters avstånd, vare sig patienten sover eller gör toalettbesök. Varför den just den här flickan inte satts på extravak kan ingen veta utom de ansvariga själva, och de har tystnadsplikt gällande alla sina patienter.

– Av hänsyn till sekretesskäl och den personliga integriteten uttalar vi oss inte i enskilda fall, förklaras från sjukhusledningens sida.

Men oavsett vad som orsakade just den här rymningen – undermålig bedömning p.g.a. att inskrivningen sköttes av en en stressad stafettläkare – eller bristande   uppsyn p.g.a. underbemanning på avdelningen – så handlar det till syvende og sidst om brist på ekonomiska resurser. En brist som gör att polisen får ”skrapa upp resterna” av människor från den motorväg som går rakt igenom Borås.

 

Så varför är det såhär dåligt, när det bevisligen finns pengar i Sverige – trots att nedskärningspolitikerna hävdar motsatsen. Faktum är att det aldrig funnits så mycket pengar som nu i Sverige.  Storbolag, banker och superrika badar i pengar. De fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – gör en vinst på nära 275 miljoner kronor per dag. På ett år blir det mer än 100 miljarder kronor, vilket motsvarar över  11 000 kronor per invånare i hela Sverige.

Tillsammans gör storbankerna i år en sammanlagd vinst på över 100 miljarder kronor – mer än 11000 kronor per invånare i Sverige! Problemet är att dessa pengar inte gör någon som helst nytta för vanligt folk när de ligger hos bankerna. För ett rättvist samhälle krävs en satsning på det som gynnar oss alla – inte bara de redan rika.

Rättvisepartiet Socialisterna menar att strid för en human vårdapparat måste tas av de som lever med den dagligen. Vårdarbetare bör genom facklig organisering resa krav och ta till stridsåtgärder för att förbättra sin arbetssituation. Om inte fackföreningsledarna kämpar är det upp till gräsrötterna att aktivera sig själva. Om arbetssituationen förbättrades för de anställda, om pengar sköts till ovanifrån, så skulle vården för patienter ha möjlighet att bli bättre. Även de patienter som är starka nog att aktivera sig borde erbjudas möjlighet att organisera sig i patientfack, tillsammans med närstående. På så vis skulle kamp kunna utgå från två punkter, som gör gemensam sak för gemensamt intresse – det som brukar kallas solidaritet. ■


Lyxrenoveringar ger chockhöjda hyror

2015-01-24

Publicerat i Offensiv 2013-06-06

Samma saker händer i Bor­ås som i resten av Sverige. Fastighetsbolaget Weland Fastigheter AB ska lyxrenovera sina hyresrätter på övre Norrmalm i Borås. Hyran kommer att chockhöjas till en nivå som är betydligt högre än vad de låg- och medelinkomsttagare som för närvarande bor där har råd att betala.

Från cirka 7 000 till runt 8 500 kronor i månaden är den höjning som fastighetsbolaget vill få till genom renoveringen, enligt det senaste budet.

1 500 kronor motsvarar en hyreshöjning på 21 procent.

Beskedet kom i början av april och under de två månader har förflutit sedan dess har en dragkamp inletts mellan de boende och ägaren.

– Beskedet kom som en blixt från klar himmel med posten i början av april i år. Eftersom stammarna inte har bytts en enda gång sedan husen byggdes i början av 1970-talet kanske det vore på sin plats, säger en boende till Offensiv och fortsätter:

– Jag vet lägenheter där avloppsvatten har runnit uppåt och kommit ut i dusch, handfat och diskho. Men stambytet ska väl bekostas av de hyreshöjningar vi fått varje år sedan jag flyttade in här, för typ 20 år sedan?

– Men det är inte bara nödvändiga förbättringar som görs. Badrum och toalett ska byggas ihop, klinkers ska läggas innanför ­dörren, väggarna ska tapetseras om och garderober tas bort.

Hon har ingenting emot en upprustning i sig, men tycker att om det nu måste göras en dyr omtapetsering, byte av spisfläkt, golv och så vidare borde det göras i ett skede när en lägenhet byter hyresgäst. På det här viset får alla boende i husen leva i ett byggkaos under oviss tid.

– Men det skulle väl kosta för mycket för ägaren att göra på det sättet, suckar hon.

Hon är säker på att alla dessa icke nödvändiga förändringar syftar till att höja marknadsvärdet på lägenheterna. Med höjda hyror vill man antagligen få in familjer med högre ekonomisk och social status, vilket skulle öka marknadsvärdet på lägenheterna ytterligare.

På detta vis hamnar den privata bostadsmarknaden i en spiral med ökande underskott på billigare lägenheter med ett samtidigt ökande överskott på dyrare lägenheter, en spiral som växer sig högre och ­högre tills den är så hög att den rasar ihop.

Exemplet med Weland är inte unikt. I Göteborg och Uppsala planerar Stena Fastigheter lyxrenoveringar med hyreshöjningar på ­uppåt 60 procent som följd. I Husby har de boende stoppat liknande renoveringar genom organiserade protester.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i Borås står för en upprustning på de boendes villkor. Renoveringar som är nödvändiga för att upprätthålla normal standard ska göras utan hyreshöjningar. Enad kamp mot giriga hyresvärdar är det enda sättet att stoppa utvecklingen.

RS Borås


Det brinner i Borås

2013-09-19

Ökad frustration bland unga och upptrappad konflikt med polis är i Borås ett fenomen som under de senaste fem åren har eskalerat, för att under 2012 och 2013 blomma ut i händelser snarlika de vi ser i Stockholm och Göteborg.

Hulta_02 Läs hela inlägget här »